Hem > American Staffordshire Terrier, Media och Kamphundar, Pitbull, Rasförbud > Kamphundsdebatten handlar om känslor

Kamphundsdebatten handlar om känslor


Jonas Cramby skriver idag :

Under sommaren fick den gamla goda kamphundsdebatten ny fart i och med att Danmark valde att förbjuda ett antal ”farliga” hundraser och kristdemokraten Mats Odell gjorde ett populistiskt utspel om att Sverige borde göra detsamma.

”För om ett par specifika raser kan pekas ut som de farliga så behöver man inte tänka på det ofattbara: att hemska olyckor och mänsklig ondska faktiskt existerar i en värld vi så gärna vill betrakta som trygg.

Kamphundsdebatten handlar i grund och botten om hur skönt det är att ha något att demonisera. Det är en mänsklig mekanism lika uråldrig som jättarna, häxorna och trollen. Så att det var just en kristdemokrat som förde upp förbudsfrågan ännu en gång förvånar mig inte det minsta: De är ju vana vid att tro på sagofigurer”

http://www.metro.se/2010/08/09/55359/kamphundsdebatten-handlar-om-kanslor/

Annonser
  1. 2010/12/03 kl. 7:47 e m

    Hallå igen!
    Med anledning av att min lilla Fialotta blev överfallen och söndertuggad av en rubbad madams Rhodesian Ridgeback skickar jag ett exempel på vad jag menar med vissa hundägare som förbanne mig inte ens skulle få tänka hund. Att sedan lagstiftarna flummat till en skitlag som inte ens är användbar vid dödsfall, gör inte saken bättre!

    http://foxterrierfia.blogspot.com/2009/05/hundagaren-har-ett-strikt-agaransvar.html

    Lagen om tillsyn över hundar:
    En skada som orsakas av en hund skall ersättas av dess ägare eller innehavare, även om han eller hon inte vållat skadan Strikt ansvar gäller enligt tillsynslagen för den som äger en hund, vilket innebär att alla skador som orsakas av hunden skall ersättas av ägaren oavsett vem som är vållande. I princip råder alltså omvänd bevisbörda för skador som orsakas av hund; den skadelidande behöver inte bevisa att den som håller hunden har gjort fel för att ha rätt till ersättning för skadorna.

    Ha det gott å hälsa Grace från Fialotta 🙂

  2. 2010/12/03 kl. 4:53 e m

    Grettenhim>
    Allt är gott :0)
    Hur var det det när Schäfern skulle förbjudas?

    • 2010/12/03 kl. 7:36 e m

      Jag har glömt bort vad jag pratat om.
      Vad var det om schäfrar som skulle förbjudas?
      Jag har en foxterriertjej som borde förbjudas eftersom hon beter sig väldigt hårdhänt mot både schäferhannar och dobermannhannar. Idag jagade hon bort sin kompis Pincho eftersom hon ville ha en pinne för sig själv.

  3. 2010/11/29 kl. 9:28 f m

    Det behövs inga bortförklaringar om de så kallade kamphundarna. Helt uppenbart är det så att Pitbullen är den starkaste av alla hundar och Chihuahuan den klenaste. Det säger sig självt att om dessa båda hudar går överstyr så blir skadeverkan störst med Pitten.

    Men nu är det ju så med Pitten att den inte är särskilt argsint av sig. Trots mina 63 år fyllda och utpräglad terriermänniska har jag bara mött en tokig ”kamphund” i mitt liv. Den hunden var inte ens en Pitt utan en Staff. Men skit samma. Pitten har inte fått sitt dåliga rykte av egen förtjänst. Problemet är dess ägare, med andra ord: Som jag ser det är det rent åt helvete att vissa dårar överhuvudtaget ens får tänka hund!

    Att kamphundsdebatten i grund och botten skulle handla om vårt behov av att demonisera vissa hundraser är bullshit. Kamphundsdebatten handlar om rädsla och inget annat! Att kamphundsdebatten mest förs på Staff- Bull- och Pittforum är rent kontraproduktivt och gynnar inte ”kamphundarnas” framtid i samhället eftersom det mest är gnäll om det orättvisa i att just er hund utses som en marodör.

    Jag skall till sist ta en kort berättelse om en staffordshire terrier som slet sig och rusade med full fart mot min Irländska terrier Maia. Det första jag gjorde när jag såg ”mördarhunden” komma emot mig var att skrika ”hanne eller tik”. ”Hanne” ropade Staffens ägare tillbaka. ”Då får han problem” skrek jag tillbaka.

    Naturligtvis blev min Irländare en aning förvånad över att en sketen liten Staff överhuvudtaget vågade närma sig henne med den farten han kom med. Min Maia var ju ändå uppvuxen tillsammans med sju (7) Rottisar och sedan länge Alfa-alfan i sitt gäng. Nu blev det inte så mycket att orda om eftersom Staffen genast insåg att här gällde det att buga och bocka och vara artig som en konfirmand, för annars skulle det gå åt helvete med allt.

    Ingenting gick åt helvete. Staffen överlevde och hans ägare bjöd på medhavt kaffe med äggmackor medan hundarna rusade omkring och hade det roligt värre och skrämde slag på de förbipasserande när de såg Staffen jaga min väna Maia (Irländarna är den snabbaste av terrierraserna, nästan lika snabb som en Wippet)

    Det är nu poängen kommer. När vi satt där med vårt kaffe berättade Staffägaren att han och hans flickvän egentligen hade velat ha en rejäl och tuff knähund som en Irländsk terrier men att leveranstiden var för lång. Därför valde de en Staff!

    De berättade också att de aldrig ångrat ett köp så mycket som köpet av sin Staff. För trots att hunden var den snällaste hund som fanns i hela världen så var folk så rädda för den. Trots att Staffen var en av de trevligaste hundar jag någonsin mött, så förstod jag ägarens ånger. Folk och hundägare är rädda för Staffar och Pittar.

    De sista frågorna som uppstår är således:
    Varför är folk rädda för just denna typ av hund och varför skaffar man en hund av denna typ om man vet att folk och andra hundägare är rädda?

    ÖVERKURS
    http://sniffaren.files.wordpress.com/2010/11/kamphundar.pdf

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: