Hem > Media och Kamphundar, Rasförbud > Hundliv – och död: Våra bästa vänner blir offer i jakt på en plats i debatten!

Hundliv – och död: Våra bästa vänner blir offer i jakt på en plats i debatten!


Våra bästa vänner blir offer i jakt på en plats i debatten, noterar Julia Svensson.

 

En sommar för några år sedan brukade en man rasta sina fem mastiffhundar i Jesusparken i Malmö. Förvisso är stora hundar lika frekventa runt Möllevången som knähundar på Östermalm. Men den här flocken var spektakulär. De fem mastifferna, tunga, bruna och skrynkliga, skuttade omkring som oförargliga tjurar på grönbete. Obekymrad lantlighet, ett stenkast från den bullrande Nobelvägen.

Men så plötsligt en kväll bet en av mastifferna ihjäl en liten jack russel-korsning. Sedan brakade det lös på insändarsidorna – ofta till hundarnas försvar.

Mastiff är ingen kamphund. Men när danska folketinget första juli i år förbjöd tretton hundraser var det de bruna bjässarna jag kom att tänka på.

Enligt den danska skådespelaren Fadime Turan är lagen i grunden ännu ett verk av Dansk folkeparti. I en radiokrönika menar hon att sedan ”muskelhundene” blivit populära även utanför invandrarghettona har antalet angrepp på ”vanliga” danskar ökat – alltså på dem som kan ringa polisen, skriva insändare och skriva till Dansk ­folkeparti. ”Dansk folkeparti snappar upp folkstämningen och varslar om förbud. Socialdemokraterna och regeringspartierna hastar efter. Och inom kort har det skapats stämning för ett ingrepp.”

I veckan som gick toppade både Kvällsposten och Aftonbladet med en kvinna som attackerats av en ”mördarhund” (rottweiler).

Att jämföra mördare med arga hundar är inget nytt. I Elisabeth Åsbrinks läsvärda reportagebok ”Smärtpunkten”, om Norénpjäsen ”7:3” och polismorden i Malexander, klottrar Lars Norén ned raden ”Vänta vänta. Det är som att regissera tre dobermann pinschers.” på sitt manus.

Temat för Åsbrinks reportage är att kriminalvården trodde att teater kunde få brottslingarna att tillfriskna. Som i Bamse – när alla var snälla blev Vargen snäll.

Kamphundsfrågan är idag, tolv år senare, den enda resten av denna 1970-talets socialhumanistiska syn på kriminalitet i Sverige. Människor döms till strängare straff men för hundar handlar det ännu om dålig barndom och olämpliga hussar.

Sverige har kallats kamphundsfantasternas fristad. Men kort efter den danska lagen följde kristdemokraten Mats Odell Pia Kjærsgaards exempel. Han beskrev kamphundar som potentiella vapen och ville på sikt förbjuda dem.

Det danska förbudet har en nästan biblisk metaforik: alla valpar av de förbjudna raserna födda efter den 17 mars måste avlivas. Men den tydligaste symboliken är en annan: länder med starka främlingsfientliga partier, Danmark, Norge och Holland, stigmatiserar vissa hundraser.

I samma andetag som Danmark förbjöd kamphundar, blev Belgien Europas första land att bannlysa burkan. En fråga som Dansk Folkeparti också driver. Kamphunden och burkan är två symptom på samma sak: politiska partier som ständigt jagar nya ”problem”, ofta med dåligt ­underbyggda bakgrundsfakta, för att höras i debatten.

Julia Svensson
journalist

SYDSVENSKAN : http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/kulturkritik/article1203727/Hundliv—och-dod.html

Annonser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: