Hem > Media och Kamphundar, Pitbull, Rasförbud > Kamp mot Kämpar

Kamp mot Kämpar


Heidi Avellan.

Åke är en mysig typ. Lugn och vänlig, alltid på de svagares sida.
Stina är full av glada hyss, ständigt redo för lek.
Ella ligger helst stilla i solen och myser.
En bullterrier, pitbull och mastiff. Tre kandidater för att klassas som ”kamphundar”.

Kamp mot Kämpar

Kamp mot Kämpar

Fast bara pitbull finns med på den danska listan över förbjudna raser, tillsammans med fila brasileiro, dogo argentino, tosa, kangal, boerboel, centralasiatisk ovtjarka, kaukasisk ovtjarka, sydrysk ovtjarka, tornjak, sarplaninac, amerikansk bulldogg och amstaff.

Sedan den första juli måste dessa raser bära munkorg då de rör sig ute och avel är förbjuden, valpar avlivas.

Boerboel? Kangal? De flesta raserna är sällsynta. Ändå är lagen att försök att sätta stopp för hundangrepp.

En lite udda ekvation:

Risken är större att bli attackerad av en rottweiler än av en tornjak. Och i stort sett vilken stark ras som helst kan tränas till kamphund. Framför allt kan hundar av vilken ras som helst bli störda och aggressiva.

Vilket bara är en av invändningarna mot att förbjuda ”farliga” raser.

Jag har varit fascinerad av hundar hela livet. Och blivit biten, ja.

Första gången var det en tax som hoppade upp och högg mig i låret. Några gånger har små hundar gått till utfall, påtagligt rädda. Både min hund och jag har hamnat i käftarna på schäfer – en ras som fått oförtjänt dåligt rykte för att den så länge var missbrukares favorit.

Just den rasen finns inte med på den danska kamphundslistan. Lyckligtvis, för schäfer är en fantastisk hund. I rätta händer. Men det är också en pitbull. Och hos fel människa kan vilken Snobben som helst bli en otäck best. Eller oberäknelig; man behöver inte vara hundrädd för att rygga inför en herrelöst springande hund.

Ägarens försäkran om att hunden är ”snäll” och ”bara vill leka” är ett underbetyg åt denne ägare.

Ruffy är en blandning mellan cockerspaniel och borderterrier. Han ser ut som … ja, en blandning mellan cockerspaniel och borderterrier. Men hans kullsyster liknar honom inte alls.

Blandraser är knepiga, en ras kan dominera eller blandningen kan bli något helt nytt.

Nu förbjuder den danska lagen så vitt jag förstår också bastarder av de förbjudna raserna, men hur skall detta fungera i praktiken? Känner polisen igen ens en renrasig ovtjarka?

Och hur är det med andra blandningar? Jag minns med fasa de korsningar mellan rottweiler och dobermann som var så populära i vissa problemförorter för ett tiotal år sedan. Den troget vaktande rottweilern och den explosiva dobermannen blev en riktigt obehaglig cocktail – och det var förstås också avsikten.

Dessa hundar skulle inge respekt. De skulle vara farliga.

Senast ett förbud mot kamphundar var aktuellt i Sverige slutade det hela sansat.

I betänkandet Hund i rätta händer – om hundägarens ansvar (SOU 2003:46) landade utredaren Karin Starrin i att hundägarnas ansvar måste bli tydligare och att det måste bli enklare för samhället att ingripa mot dåliga ägare.

En klok slutsats som genomsyrar lagen från 2007:

”För att hindra att en hund orsakar skada … får polismyndigheten … besluta att den skall omhändertas”, säger lagen, och ger polisen rätt att utfärda hundförbud för den som allvarligt brister i tillsynen eller använder hund som vapen.

Likafullt agerar nu kommunminister Mats Odell (KD) och hans parti för ett förbud mot ”farliga hundar”, först i flerfamiljshus och på sikt i hela samhället:

”Jag tycker att vi på allvar ska införa ett totalförbud, som de gjort i Danmark”, citerades han nyligen i Aftonbladet. Och i manifestet 89 löften för ett mänskligare Sverige står det: ”Ingen ska behöva möta hotfulla och aggressiva hundar i sin närmiljö. Bostadsföretagen måste ta ett ökat ansvar och lagkraven på hundägare kan behöva skärpas.”

Arga hundar. Är det en viktig fråga att ta upp i en krönika fyra veckor före valet? Jämfört med jobb, skatter, välfärd, pensioner?

Ja, tyvärr.

Vissa politiker lyfter frågan, för det går att plocka poäng på kvällspressrubriker. Nu är det Odells käpphäst, under mandatperioden har en del lokalpolitiker drivit på för en lag.

Populism, kallas det.

Kamphundar är ett problem, inte minst i storstäder som Malmö. Men det går inte att förbjuda allt man inte gillar. Att lagstifta mot vissa raser är ett slag i luften. En lag mot farliga hundar blir tandlös.

Att hunden aldrig får användas som vapen är så självklart att det inte behöver sägas – det är ett fall för polisen. Hundar som oprovocerat går till attack skall avlivas.

Men det verkliga problemet finns alltid i kopplets andra ända. Den som inte har hand med hund skall inte ha hund.

Oavsett om Fifi är amstaff eller pudel.

Text: Heidi Avellan

Länk : http://www.sydsvenskan.se/opinion/heidiavellan/article1207789/Kamp-mot-kampar.html

Annonser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: