Hem > Media och Kamphundar, Rasförbud > KAMPHUNDAR DEBATT

KAMPHUNDAR DEBATT


Olämpliga hundägare det verkliga problemet

KAMPHUNDAR DEBATT

Rasförbud hjälper inte. Det kan få rakt motsatt effekt. Då blir det blir ännu mer intressant för ett visst klientel att skaffa något som är förbjudet, skriver Thorleif Wallqvist

Bland annat genom ett införande av ett rasförbud, gällande tretton hundraser, i Danmark där det i svensk media refereras till ett kamphundsförbud, tycker vi det är på sin plats att gå ut på bred basis med information baserad på fakta istället för som så ofta på tyckande och sensationsmakeri.

Det är vår önskan och förhoppning att fokuseringen skall riktas på det verkliga problemet – de olämpliga hundägarna. Undersök och skriv om de samhällsproblem som finns i våra större städer, och den sociala bakgrund dessa företrädesvis unga killar har, som vill hålla sig med kraftiga, respektingivande hundar – hundar som i de allra flesta fall inte är rasrena utan är av blandningar med egenskaper som man inte bör förena. Det är synd om dessa hundar! Alla hundar, oavsett ras, kan fostras till ett aggressivt beteende. Låt inte hundarna behöva ta ansvaret för sina ägares tillkortakommanden.

Lagen om tillsyn över hundar och katter, (2007:1150) trädde i kraft den 1 januari 2008. Denna ger Polisen större befogenheter att beslagta en hund och även att utfärda hundförbud för den som visat sig inte kunna hantera sin hund. Se till att denna verkligen tillämpas.

Rasförbud hjälper inte. Det kan få rakt motsatt effekt. Då blir det blir ännu mer intressant för ett visst klientel att skaffa något som är förbjudet. Vilka värstinghundar skulle ersätta de förbjudna? Om hundinnehavet alls registreras blir det som blandras. Vad kommer härnäst? För att exemplifiera med två europeiska länder där man haft förbudslagstiftning, Italien och Nederländerna – där har förbuden upphävts då man ansett dem verkningslösa. I april 2009, respektive juni 2008. (Se gärna SKK:s ställningstagande till förbud  HÄR  

 

När uttryck som kamphund används finns hos allmänheten rädslan för hundar som tidigare avlats för att slåss och som utstrålar styrka. Det ligger nära till hands för media att väcka uppmärksamhet genom att utnyttja den rädslan och resultatet blir att den förstärks, sprider sig och byggs på.

Av de i Danmark förbjudna tretton raserna kan endast två hänföras till dem som brukar innefattas i kamphundsbegreppet. Övriga är, per definition, herde-, jakt- och vakthundar. Ändå används i media begreppet kamphundar om dem alla. Varför?

Citerat, men översatt till svenska, uttrycker sig Danska kennelklubben (DKK): ”medan andra en gång var kamphundar, där det i många år skett en annan (familjehunds)avel på dem (t ex staffordshire bull terriers og amstaffs).” Kamphundarna är sällan rasrena. Realiteten i dag är att i stort sett ingen av gärningshundarna är rasrena.

Hundar av kamphundsras kan i sig själva inte utpekas som farliga. Det rykte dessa, framför allt pitbull, fått beror istället på att de dragit till sig olämpliga ägare. Alla nuvarande hundraser med bas i tidigare bull- och terrierhundar har det gemensamt att de är mycket vänliga och älskvärda mot människor. Ett bra sätt att exemplifiera att det inte är hundarna i sig som är farliga, är genom att hänvisa till schäfern: För 30 år sedan hade denna ras rykte om sig att vara farlig. I dag är det få som ställer upp på detta omdöme. Det beror inte på rasen. Det är viktigt att påpeka att precis som inte alla schäferägare för 30 år sedan var olämpliga är inte heller alla ägare till hundar av kamphundsras i dag, olämpliga. Efter schäfer har det varit rottweiler och dobermann som framställts som farliga raser.

Erfarna mentalbeskrivare och etologer anser dessa hundar vara mycket stabila och trevliga. I Sverige under 2009 genomförda mentalbeskrivningar visar att av 372 testade American staffordshire terriers endast en visade oacceptabelt beteende. Av 444 staffordshire bullterriers var antalet noll. Det säger en del om stabiliteten! (Testförfarandet framtaget av Svenska Brukshundsklubben)

En person med lång erfarenhet av att utföra sådana tester säger: Variationen inom samtliga raser är sådan att man inte kan säga att någon ras är mer aggressiv än någon annan. När en hund reagerar med aggression mot en människa handlar det nästan uteslutande om rädsla av något slag. Det är något den tar till som en sista utväg, och inte ett naturligt beteende bland flockdjur. Blame the deed, not the breed!

Thorleif Wallqvist : http://www.ssbtk.net/9709/Rasinformatören

Rasinformatör, Svenska Staffordshire bullterrier-klubben (SSBTK) och representant Djurens Jurister

Annonser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: