Hem > Amstaff, Media och Kamphundar, Rasförbud > Kamphundsdebatten handlar om känslor

Kamphundsdebatten handlar om känslor


För sista gången: Kamphundsdebatten

Jonas Cramby är skribent och krönikör,

Under sommaren fick den gamla goda kamphunds debatten ny fart i och med att Danmark valde att förbjuda ett antal ”farliga” hundraser och Kristdemokraten Mats Odell gjorde ett populistiskt utspel om att Sverige borde göra detsamma.

Trots att jag ägt en av de så kallade ”kamphundsraserna” i femton år nu och vid det här laget borde veta bättre så gav jag mig in i debatten rustad med argument, fakta och statistik som talade om att det inte bara är ineffektivt att förhandsdöma vissa raser utan också korkat och, ärligt talat, vittnar om ett ganska obehagligt sätt att tänka.

Big mistake.

Vid det här laget borde jag nämligen ha lärt mig att kamphunds debatten inte främst handlar om fakta och statistik eller ens åsikter: den handlar om känslor.

Inom dagstidningsbranschen finns det ett uttryck som säger att om man vill ha reaktioner på sin text, så ska man skriva om hundar. Det finns inget som polariserar människor så mycket som hundfrågor. Orsaken till detta är, om man tänker på det, ganska enkel. Å ena sidan har man hundälskarna för vilka hundarna är mer än bara djur: De är familjemedlemmar. Och om någon helt utan anledning förklarar att en medlem i ens familj – som just nu ligger i fotändan av din säng och drömmer att han springer – är farlig och borde förbjudas så försvarar man väl honom? Vad vore man annars för människa?

Hundhatarna ser det inte alls så.

”Jag är egentligen inte för alla dessa förbud”, säger de. ”Men något måste göras och det nu!”

Och så drämmer de en metaforiskt näve i bordet och känner sig genast lite lättade. De har definierat ett problem, utsett de skyldiga och kommit på ett sätt att hantera det. För om ett par specifika raser kan pekas ut som de farliga så behöver man inte tänka på det ofattbara: att hemska olyckor och mänsklig ondska faktiskt existerar i en värld vi så gärna vill betrakta som trygg.

Kamphunds debatten handlar i grund och botten om hur skönt det är att ha något att demonisera. Det är en mänsklig mekanism lika uråldrig som jättarna, häxorna och trollen. Så att det var just en kristdemokrat som förde upp förbudsfrågan ännu en gång förvånar mig inte det minsta: de är ju vana vid att tro på sagofigurer.

  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: