Arkiv

Archive for the ‘Media och Kamphundar’ Category

Det verkliga problemet är olämpliga hundägare


 

Det verkliga problemet är olämpliga hundägare

Varför denna begreppsförvirring, att kalla stor aggressiv hund för kamphund? Det är onödigt att svärta ner flera raser, när det handlar om en ras utanför begreppet.

Händelsen Gudrun Ekstrand beskriver är precis vad det handlar om, olämpliga hundägare med stora hundar. Den anfallande hundens matte verkar inte ens kunna inse att man skall ha kontroll på sin hund, dvs. inte ha den lös i ett bostadsområde, om den tidigare visat prov på aggressivt beteende. Hennes uppträdande, som det beskrivs, är minst sagt beklagligt.

Det tråkiga för alla seriösa hundägare är att de dras med i synen på bristande hundhållning, speciellt om man har en grövre hund, som i det här fallet beskrivs vara en kamphund, trots att det är en rottweiler. Det är onödigt att öka på den felaktiga bild som redan sprids i många medier, baserat på tyckande istället för kunskap.

Det är min önskan och förhoppning att fokuseringen skall riktas på det verkliga problemet, de olämpliga hundägarna. Undersök och skriv om de samhällsproblem som finns i våra större städer, och den sociala bakgrund dessa företrädesvis unga killar har, som vill hålla sig med kraftiga, respektingivande hundar. Hundar som i de allra flesta fall inte är rasrena utan av blandningar med egenskaper som man inte bör förena. Det är synd om dessa hundar! Alla hundar, oavsett ras, kan fostras till ett aggressivt beteende. Låt inte hundarna behöva ta ansvaret för sina ägares tillkortakommanden.

Lagen om tillsyn över hundar och katter, (2007:1150) trädde i kraft den 1:e januari 2008.
Denna ger Polisen större befogenheter att beslagta en hund och även att utfärda hundförbud för den som visat sig inte kunna hantera sin hund. Se till att denna verkligen tillämpas.

Förbud
Rasförbud hjälper inte. Det kan få rakt motsatt effekt, att det blir ännu mer intressant för ett visst klientel att skaffa något som är förbjudet. Vilka ”värstinghundar” skulle ersätta de förbjudna? Om hundinnehavet alls registreras, blir det som blandras. Vad kommer härnäst? För att exemplifiera med två europeiska länder, där man haft förbudslagstiftning, Italien och Nederländerna, har där förbuden upphävts, då man ansett dem verkningslösa. I april 2009, respektive juni 2008.

Kamphundsbegreppet
När uttryck som kamphund används finns hos allmänheten rädslan för hundar som tidigare avlats för att slåss och som utstrålar styrka. Det ligger nära till hands för media att väcka uppmärksamhet genom att utnyttja den rädslan och resultatet blir att den förstärks, sprider sig och byggs på.

Av de i Danmark förbjudna tretton raserna kan endast två hänföras till dem som brukar innefattas i kamp- hundsbegreppet. Övriga är, per definition, herde-, jakt- och vakthundar. Ändå används i media begreppet kamphundar om dem alla. Varför?

•Citerat, men översatt till svenska, uttrycker sig DKK (Danska kennelklubben)
* ”…..medan andra en gång var kamphundar, där det i många år skett en annan (familjehunds)avel på dem
(t.ex. staffordshire bull terriers og amstaffs).”
* ”Kamphundarna är sällan rasrena. Realiteten i dag är, att i stort sett ingen av gärningshundarna är rasrena.”

Hundar av kamphundsras
Hundar av kamphundsras kan i sig själva inte utpekas som farliga. Det rykte dessa, framför allt pitbull, fått beror istället på att de dragit till sig olämpliga ägare. Alla nuvarande hundraser med bas i tidigare Bull & Terrier dogs har det gemensamt att de är mycket vänliga och älskvärda mot människor. Ett bra sätt att exemplifiera att det inte är hundarna i sig som är farliga, är genom att hänvisa till schäfern: För 20 år sedan hade denna ras rykte om sig att vara farlig. I dag är det få som ställer upp på detta omdöme. Det beror inte på rasen. Det är viktigt att påpeka att precis som inte alla schäferägare för 20 år sedan var olämpliga är inte heller alla ägare till hundar av kamphundsras i dag, olämpliga. Efter schäfer har det varit rottweiler och dobermann som framställts som farliga raser.

Mentala egenskaper
Erfarna mentalbeskrivare och etologer anser dessa hundar vara mycket stabila och trevliga. I Sverige, under 2009, genomförda mentalbeskrivningar visar att av 372 testade american staffordshire terriers endast 1 visade oacceptabelt beteende. Av 444 staffordshire bullterriers var antalet 0. Det säger en del om stabiliteten! (Testförfarandet framtaget av Svenska Brukshundsklubben) En person med lång erfarenhet av att utföra sådana tester säger: ”Variationen inom samtliga raser är sådan att man inte kan säga att någon ras är mer aggressiv än någon annan. När en hund reagerar med aggression mot en människa handlar det nästan uteslutande om rädsla av något slag. Det är något den tar till som en sista utväg, och inte ett naturligt beteende bland flockdjur.” ”Blame the deed, not the breed!”

Thorleif Wallqvist   http://www.newsmill.se/artikel/2010/09/18/det-verkliga-problemet-r-ol-mpliga-hund-gare

Media och kamphundar


A couple of months ago, a writer from the Denver Post acknowledged that his newspaper was guilty — as charged – of over-reporting dog bites attributed to ‘pit bulls’ vs other types of dogs. In Denver, the newspaper had covered individual dog bite incidents 20 times in the past 5 years — and the breed or type of dog was mentioned on only 9 occassions — in 8 of those, a ‘pit bull’ was the dog responsible.

Now, a reporter/blogger in San Francisco took it upon herself to look at how the San Francisco Chronicle has faired in its reporting.

According to her information, since 2005, the newspaper has covered 34 specific dog attacks.  ”Pit Bulls” were responsible for 22 of the attacks — and in every single instance the ‘breed’ of dog was mentioned in the headline.

However, in the 12 articles about incidents not involving ‘pit bull’ type dogs — not a single article had the breed of dog involved in the attack in the headline.  Even the writer acknowledges that her paper may be responsible for over-reporting as well.

What the writer fails to note, is the headlines only tell a partial story.

According to numbers that I obtained through an FOI request a couple of years ago, in the time period of July 1, 2004 – August 15, 2007, ‘pit bulls’ accounted for 17.7% of all of the dog bites recorded by San Francisco animal control.  So while bites by ‘pit bulls’ accounted for 17.7% of all bites, they accounted for 65% of all dog bite stories – -and 100% of the stories where the breed type was mentioned in the headlines.

This is a common theme when it comes to media reporting — I noted this about a year ago about reporting in Mobile, AL also.

As more newspapers begin to acknowledge their role in creating the hysteria, we can begin changing the narrative from being about breed-hysteria, and more about actual causes of bites and attacks which will make a real difference in dog bite safety. It also continues to slash away at any credibility dog bite ”studies” based solely on media accounts may have ever had.

In the Denver Post and the San Francisco Chronicle we have 2 of the 10 largest circulation newspapers in the country admitting that they are guilty…hopefully this will be a trend that will lead to the problem being fixed.

Läs mera här : http://btoellner.typepad.com/kcdogblog/2010/09/san-francisco-chronicle-blogger-acknowledges-breed-bias-in-reporting.html

Tidningarna skriver bara om kamphundar.


Hur mycket är medias fel….. 
In July, the Denver Post published a provocative article questioning the role of the media in the pit bulls’ ”bad rap,” including the tendency to over-report attacks instigated by ”pit-bull-type” dogs while under-reporting incidents involving other breeds.
Petey, the pit bull from Little Rascals.

Petey, the pit bull from Little Rascals.

You don’t need to look very hard or be very bright to come to the conclusion that pit bull attacks sell papers. The National Canine Research Council recently issued a report that shows how similar attacks over a four-day period involving four different types of dogs resulted in significantly different media exposure. And the ASPCA issued a statement that the media has repeatedly told them that they have no interest in reporting attacks involving non-pit-bull-type dogs.

Last year, the Dogtime.com blog posted a story about a TV station in Mobile, Alabama that mentioned the breed in 100% of dog bite stories involving pits. Pit bulls, however, were only involved in about 20% of the dog bites in the community (also behind Labs).

To explore the potential bias of his own news agency, the reporter from the Denver Post looked at article headlines over the past five years and found that the paper had covered 20 different stories involving dog attacks. Nine had the breed of dog in the headlines and eight named pit bulls. (One named a Rottweiler.) When you put this into the context that ”pit bulls” make up only 8% of the dog bites reported in the state of Colorado — and aren’t even the top biting dog in the state (Labs were #1) — you might begin to wonder why the city of Denver went to the trouble of banning the breed in the first place.

(It’s interesting to note that the term ”pit bull” is a slang term used to describe three distinct breeds: the American Pit Bull Terrier, the American Staffordshire Terrier and the Staffordshire Bull Terrier. These three targeted breeds achieved a combined passing canine temperament score of 86.6% — a higher passing percentage than the Golden Retriever’s 83.6%.)

So how does the San Francisco Chronicle’s reporting fare, you ask? Inspired by the Denver Post story, I did a quick search in the Chronicle’s archives for ”dog attack,” which yielded 34 stories about specific dog attacks on humans written between January 1, 2005 and today. While 22 of those articles mentioned the breed in the headline (100% named pit bulls as the attackers), the other 12 articles, which involved attacks by other breeds (including shepherd mixes, Boxers and a Golder Retriever mix), had only generic ”dog attack” headlines, rather than outing the specific breed. Media bias? It certainly looks that way, but I’ll let you be the judge.

Nearly every time a pit-bull-attack story appears in the news, it ignites new fervor for breed-specific legislation (BSL). However, the mass banning of specific breeds has been shown to be ineffectual when it comes to dog-bite prevention. Most BSL legislation that has been implemented has been costly, problematic to enforce and has ultimately not solved the problem. Most laws on the books contain vague language to determine what a pit bull is and often completely ignore the responsibility of the owner. Spaying and neutering of animals, proper training and socialization and responsible breeding are all important factors in preventing dog bites.

In Denver’s case, the apparent media bias of its newspapers and television stations has helped spur countless lawsuits, the senseless killing of thousands of dogs and mountains of legal fees paid at taxpayer expense to support a ban that hasn’t helped to solve the problem for which it was originally proposed: to reduce the overall number of dog bite incidents.

Read more: http://www.sfgate.com/cgi-bin/blogs/pets/detail?entry_id=70485#ixzz0zel4btcm

Kamp mot Kämpar


Heidi Avellan.

Åke är en mysig typ. Lugn och vänlig, alltid på de svagares sida.
Stina är full av glada hyss, ständigt redo för lek.
Ella ligger helst stilla i solen och myser.
En bullterrier, pitbull och mastiff. Tre kandidater för att klassas som ”kamphundar”.

Kamp mot Kämpar

Kamp mot Kämpar

Fast bara pitbull finns med på den danska listan över förbjudna raser, tillsammans med fila brasileiro, dogo argentino, tosa, kangal, boerboel, centralasiatisk ovtjarka, kaukasisk ovtjarka, sydrysk ovtjarka, tornjak, sarplaninac, amerikansk bulldogg och amstaff.

Sedan den första juli måste dessa raser bära munkorg då de rör sig ute och avel är förbjuden, valpar avlivas.

Boerboel? Kangal? De flesta raserna är sällsynta. Ändå är lagen att försök att sätta stopp för hundangrepp.

En lite udda ekvation:

Risken är större att bli attackerad av en rottweiler än av en tornjak. Och i stort sett vilken stark ras som helst kan tränas till kamphund. Framför allt kan hundar av vilken ras som helst bli störda och aggressiva.

Vilket bara är en av invändningarna mot att förbjuda ”farliga” raser.

Jag har varit fascinerad av hundar hela livet. Och blivit biten, ja.

Första gången var det en tax som hoppade upp och högg mig i låret. Några gånger har små hundar gått till utfall, påtagligt rädda. Både min hund och jag har hamnat i käftarna på schäfer – en ras som fått oförtjänt dåligt rykte för att den så länge var missbrukares favorit.

Just den rasen finns inte med på den danska kamphundslistan. Lyckligtvis, för schäfer är en fantastisk hund. I rätta händer. Men det är också en pitbull. Och hos fel människa kan vilken Snobben som helst bli en otäck best. Eller oberäknelig; man behöver inte vara hundrädd för att rygga inför en herrelöst springande hund.

Ägarens försäkran om att hunden är ”snäll” och ”bara vill leka” är ett underbetyg åt denne ägare.

Ruffy är en blandning mellan cockerspaniel och borderterrier. Han ser ut som … ja, en blandning mellan cockerspaniel och borderterrier. Men hans kullsyster liknar honom inte alls.

Blandraser är knepiga, en ras kan dominera eller blandningen kan bli något helt nytt.

Nu förbjuder den danska lagen så vitt jag förstår också bastarder av de förbjudna raserna, men hur skall detta fungera i praktiken? Känner polisen igen ens en renrasig ovtjarka?

Och hur är det med andra blandningar? Jag minns med fasa de korsningar mellan rottweiler och dobermann som var så populära i vissa problemförorter för ett tiotal år sedan. Den troget vaktande rottweilern och den explosiva dobermannen blev en riktigt obehaglig cocktail – och det var förstås också avsikten.

Dessa hundar skulle inge respekt. De skulle vara farliga.

Senast ett förbud mot kamphundar var aktuellt i Sverige slutade det hela sansat.

I betänkandet Hund i rätta händer – om hundägarens ansvar (SOU 2003:46) landade utredaren Karin Starrin i att hundägarnas ansvar måste bli tydligare och att det måste bli enklare för samhället att ingripa mot dåliga ägare.

En klok slutsats som genomsyrar lagen från 2007:

”För att hindra att en hund orsakar skada … får polismyndigheten … besluta att den skall omhändertas”, säger lagen, och ger polisen rätt att utfärda hundförbud för den som allvarligt brister i tillsynen eller använder hund som vapen.

Likafullt agerar nu kommunminister Mats Odell (KD) och hans parti för ett förbud mot ”farliga hundar”, först i flerfamiljshus och på sikt i hela samhället:

”Jag tycker att vi på allvar ska införa ett totalförbud, som de gjort i Danmark”, citerades han nyligen i Aftonbladet. Och i manifestet 89 löften för ett mänskligare Sverige står det: ”Ingen ska behöva möta hotfulla och aggressiva hundar i sin närmiljö. Bostadsföretagen måste ta ett ökat ansvar och lagkraven på hundägare kan behöva skärpas.”

Arga hundar. Är det en viktig fråga att ta upp i en krönika fyra veckor före valet? Jämfört med jobb, skatter, välfärd, pensioner?

Ja, tyvärr.

Vissa politiker lyfter frågan, för det går att plocka poäng på kvällspressrubriker. Nu är det Odells käpphäst, under mandatperioden har en del lokalpolitiker drivit på för en lag.

Populism, kallas det.

Kamphundar är ett problem, inte minst i storstäder som Malmö. Men det går inte att förbjuda allt man inte gillar. Att lagstifta mot vissa raser är ett slag i luften. En lag mot farliga hundar blir tandlös.

Att hunden aldrig får användas som vapen är så självklart att det inte behöver sägas – det är ett fall för polisen. Hundar som oprovocerat går till attack skall avlivas.

Men det verkliga problemet finns alltid i kopplets andra ända. Den som inte har hand med hund skall inte ha hund.

Oavsett om Fifi är amstaff eller pudel.

Text: Heidi Avellan

Länk : http://www.sydsvenskan.se/opinion/heidiavellan/article1207789/Kamp-mot-kampar.html

Mats Odells kampanj mot förortskidsen


En pitbull i förorten ger respekt – men i stället för att ropa på förbud borde Odell satsa på att erbjuda hundkurser, menar skribenten.

Carina Gerken Christiansen, Vendelsö om kamphundar

Kristdemokraternas andre vice partiordförande Mats Odell har under sommaren fört en kampanj mot kamphundar i flerbostadshus.

Egentligen för han sin kampanj mot några av samhällets mest utsatta, grabbar i förorten med invandrar­bakgrund. Det är de som bor i flerbostadshus – och det är ofta de som har kamphund.

Mats Odell kan därmed köra sin kampanj ganska fritt, för dem den riktar sig mot är inte med i några partier och skriver inga debattartiklar.

Som företrädare för ett kristet parti borde Mats Odell bemöda sig om ett mindre fördömande och ett mer förlåtande förhållningssätt gentemot dessa grabbar. Han kunde fundera på varför de har kamphund, och vilka behov hunden fyller.

Den allra enklaste analysen säger att den sannolikt bidrar med eftertraktad respekt på hundpromenaden.

Varumärket pitbull är väl inarbetat och hur snäll den enskilda hunden än är så inger den respekt, en respekt som dessutom är billigare att komma över jämfört med en motorcykel eller en sportbil.

Sannolikt tillfredställer hunden det minst lika stora behovet av ömhet. Hemma i lägenheten är hunden en kamrat att kela med och sköta om.

I andra sammanhang pratar man om hur nyttigt det är för människor att ha hund, att den bidrar till bättre psykisk och fysisk hälsa, att den minskar risken för allergier och att barn lär sig ansvar och omsorg om en annan individ.

Men det gäller kanske bara villaägare och deras barn?

Enligt Mats Odell ska nämligen villaägarna få ha vilka hundar de vill. Det är bara folk i lägenhet som ska regleras.

I Mats Odells kampanj finns ett drag av självrättfärdighet.

I stället för att som minister, vit och man peka finger åt förorts­kidsen skulle han kunna fundera på hur man kunde angripa saken på ett mer positivt sätt. Till exempel starta kurser i förorterna där hundägarna kan träna lydnad, agility, drag, spår eller utställning med sina hundar.

Då skulle killarna och tjejerna ha ännu roligare med sina hundar och de skulle komma mer in i samhället, på egna villkor. Det skulle givetvis också bidra till lydigare och mer harmoniska hundar.

Senast Mats Odell var ute och ropade förbud var härom veckan när kvällspressen rapporterade om en kvinna som fått armen söndertuggad.

Men det var ingen kamphund som bitit, utan en brukshund, en rottweiler.

En aggressiv hund kallades återigen för kamphund, fast det inte var en kamphund. Man önskar att en kristen minister var mer hederlig och mer förlåtande i sitt jobb.

Carina Gerken Christiansen
radhusägare med kamphund

Länk :   http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article7634437.ab

The 5 Most Dangerous Dogs in the World


Undoubtedly it’s going to be controversial. Without fear of chicken counting, it will receive a lot of traffic. And without any element of doubt, it might cause ripples but it needs to be out there, for the public to know. We’ve decided to publicly name the five MOST dangerous dogs on the planet.

The Most Dangerous Dogs in the World

three headed dog

three headed dog

in reverse order:

5. Badly fed dog.

Badly fed dog is the animal who’s been fuelled up with a diet fit for an Olympic weight lifter, but who only ever gets to expend about 20% of the calories he takes in. He’s got lots of energy and his mismatched diet can manifest in bouts of sudden energetic rampaging. Badly fed dog would ask you to consider; how you would feel spending your day in an office when every inch of your body is throbbing and twitching as you crave the opportunity to actually use up some of those excess calories. Badly fed dog would be happier and safer if his diet reflected his lifestyle.

4. Never had any friends dog.

Otherwise known as ‘totally under socialised dog’.

He was a little naughty when he was a puppy, so his owner decided he’d be better off being kept away from all other forms of animal life. He now spends his days obsessing over what it would be like to chase other dogs around and, by George, one of these days he’s gonna actually do it!

Never had any friends dog is going to present his owner with a lifetime of problems, he has no social skills and has never had a chance to learn natural interaction through the teachings of his own kind. He’ll meet new dogs and will be about as socially adept as a 45-year old virgin at a Playboy mansion party. He’s going to blow it. Big time.

3. Shouty.

Shouty is the dog who has spent most of his life shouting at folks or being shouted at himself. He sees people on his street, he shouts at them. In turn, his owner shouts at him. Shouty presumes being shouted at is a recognition of his excellent work. In fact, hearing his owner shouting in response to his own shouting encourages his assumption that they’re just as upset, anxious, nervous, angry as HE is about the audacity of other people/dogs/pigeons to walk past his window. Shouty is relentlessly encouraged and endorsed in his shouty behaviour and, a bit like no friends dog, shouty spends his days imaging how good it will be when he FINALLY gets his chance to get face to face with the objects of his ire.

2. House proud.

House proud dog is SO touchy about people coming to his digs unannounced, he’ll happily maim you for your insolence in trying to visit his abode without obtaining the correct visitation paperwork.

House proud dog does a line in dishing out injuries to posties, meter readers and delivery people. Fortunately for house proud dog, his owners absolutely REFUSE to believe he is capable of violence, so leave him completely unattended to dish out his own brand of justice to anyone brash enough to consider entering his domain.

1. Spoilt dog.

“That’s mine and these are mine, those are mine, I’m entitled to that, I believe that I saw that first, I lay claim to those, I own all of these, I’m the rightful proprietor of this…”

Welcome to the world of spoilt dog. Quite simply, he believes everything he wants, he can have. Woe betide anyone to tell him differently. His timid owners have never had the heart to let him know that in the human world, simply showing your teeth and growling doesn’t constitute a legal contract on the ownership of goods. They let him off and, worse, they let him keep his spoils, which he’ll gather up and place in his own corner of the world.

Sadly, spoilt dog is, one day, going to meet someone who is unaware that he has previously laid claim to every possession on earth. Unfortunately, unlike spoilt dog’s owners, this person is going to have to find out the hard way just how deep spoilt dog’s sense of entitlement runs. Really hard luck if it happens to be a youngster, blissfully ignorant to the fact that the shiny ball on the floor is spoilt dog’s most prized possession (at that VERY moment). A few stitches and a spell in hospital ought to serve as a permanent reminder though.

[What? You didn’t think there was a such a thing as a list of ‘dangerous dog breeds’ did you? Pffft.]

PS: End bsl. = Nej till Rasförbud!

You know it makes sense

Länk : http://www.dogmagazine.net/archives/6219/the-5-most-dangerous-dogs-in-the-world/

 

Hundliv – och död: Våra bästa vänner blir offer i jakt på en plats i debatten!


Våra bästa vänner blir offer i jakt på en plats i debatten, noterar Julia Svensson.

 

En sommar för några år sedan brukade en man rasta sina fem mastiffhundar i Jesusparken i Malmö. Förvisso är stora hundar lika frekventa runt Möllevången som knähundar på Östermalm. Men den här flocken var spektakulär. De fem mastifferna, tunga, bruna och skrynkliga, skuttade omkring som oförargliga tjurar på grönbete. Obekymrad lantlighet, ett stenkast från den bullrande Nobelvägen.

Men så plötsligt en kväll bet en av mastifferna ihjäl en liten jack russel-korsning. Sedan brakade det lös på insändarsidorna – ofta till hundarnas försvar.

Mastiff är ingen kamphund. Men när danska folketinget första juli i år förbjöd tretton hundraser var det de bruna bjässarna jag kom att tänka på.

Enligt den danska skådespelaren Fadime Turan är lagen i grunden ännu ett verk av Dansk folkeparti. I en radiokrönika menar hon att sedan ”muskelhundene” blivit populära även utanför invandrarghettona har antalet angrepp på ”vanliga” danskar ökat – alltså på dem som kan ringa polisen, skriva insändare och skriva till Dansk ­folkeparti. ”Dansk folkeparti snappar upp folkstämningen och varslar om förbud. Socialdemokraterna och regeringspartierna hastar efter. Och inom kort har det skapats stämning för ett ingrepp.”

I veckan som gick toppade både Kvällsposten och Aftonbladet med en kvinna som attackerats av en ”mördarhund” (rottweiler).

Att jämföra mördare med arga hundar är inget nytt. I Elisabeth Åsbrinks läsvärda reportagebok ”Smärtpunkten”, om Norénpjäsen ”7:3” och polismorden i Malexander, klottrar Lars Norén ned raden ”Vänta vänta. Det är som att regissera tre dobermann pinschers.” på sitt manus.

Temat för Åsbrinks reportage är att kriminalvården trodde att teater kunde få brottslingarna att tillfriskna. Som i Bamse – när alla var snälla blev Vargen snäll.

Kamphundsfrågan är idag, tolv år senare, den enda resten av denna 1970-talets socialhumanistiska syn på kriminalitet i Sverige. Människor döms till strängare straff men för hundar handlar det ännu om dålig barndom och olämpliga hussar.

Sverige har kallats kamphundsfantasternas fristad. Men kort efter den danska lagen följde kristdemokraten Mats Odell Pia Kjærsgaards exempel. Han beskrev kamphundar som potentiella vapen och ville på sikt förbjuda dem.

Det danska förbudet har en nästan biblisk metaforik: alla valpar av de förbjudna raserna födda efter den 17 mars måste avlivas. Men den tydligaste symboliken är en annan: länder med starka främlingsfientliga partier, Danmark, Norge och Holland, stigmatiserar vissa hundraser.

I samma andetag som Danmark förbjöd kamphundar, blev Belgien Europas första land att bannlysa burkan. En fråga som Dansk Folkeparti också driver. Kamphunden och burkan är två symptom på samma sak: politiska partier som ständigt jagar nya ”problem”, ofta med dåligt ­underbyggda bakgrundsfakta, för att höras i debatten.

Julia Svensson
journalist

SYDSVENSKAN : http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/kulturkritik/article1203727/Hundliv—och-dod.html

Can You Teach a Bad Dog New Tricks?


On Sunday,

the Parade magazine will  show up in 32 million homes. 

The article covers the journy of the dogs from Mike Vick’s Bad Newz Kennels and the success, and the struggles of the dogs as they have gone through rehabilitation. Some have had great success — getting Canine Good Citizen Certifications, becoming therapy dogs, living in homes with other dogs and with children. Some still struggle.

But what they are proving is what most bahaviorists have known all along — that dogs are individuals.

Some are better than others, but overall these are happy dogs, says Dr. Frank McMillan, director of well-being studies at Best Friends (which took in the 22 toughest cases). ”At the same time, it’s hard to make blanket statements. The results are very individual to each dog.”

Bad Dog ?

Bad Dog ?

A new leash on life: Jonny at home in San Francisco. [Photo by Amado Garcia]

 

BAD DOG ?

The little black-and-white dog knocked into furniture and hid things in his crate. He couldn’t go up or down stairs, didn’t know how to climb onto a couch. Flushing toilets and clanging pots sent him running from the room. He wasn’t a bad dog—he simply didn’t know any better; he’d never lived in a house. His lack of social grace earned him the name Jonny Rotten. “He was a caveman,” says Cris Cohen, a Burlingame, Calif., car-dealership manager who provided Jonny with a foster home. “He had no manners.”

That was understandable. Jonny was one of 51 pit bulls seized in April 2007 from Bad Newz Kennels, the Smithfield, Va., dogfighting ring run by Michael Vick, then quarterback of the NFL’s Atlanta Falcons. Although too young to have been a fighter, Jonny probably had his mettle tested a few times, and like most of the other Bad Newz dogs, he’d spent his entire life either locked up in a pen or chained to a rotating axle in the woods, with little or no positive interaction with people or other dogs.

Read the story here : http://www.parade.com/news/2010/08/15-can-you-teach-a-bad-dog-new-tricks.html

Lars Ohly – Hundminister?!


De båda politiska blocken arbetar febrilt med att förbereda sig inför en eventuell valvinst. Bland annat ska ministerposter fördelas. Men vem som ska göra vad är fortfarande höljt i dunkel. På rak fråga om vilken ministerpost som skulle vara vikt för Lars Ohly (V) vid en rödgrön valseger, svarar han skrattande:

Hundminister. Jag blir hundminister.

Svaret är en direkt passning till kristdemokraterna som vill följa den danska linjen och förbjuda kamphundar. Lars Ohly, själv ägare till en ”kamphund” av rasen Staffordshire bullterrier samt en Jack russelterrier, fnyser åt förslaget. 

Alla hundar kan bli kamphundar, om man tränar dem till det. Hos oss är det den lilla som är tuff, den andra är hur lugn som helst, säger han.

Här är vänsterledaren med sin hund Vilja.

http://blogg.aftonbladet.se/politikerkollen/2010/08/lars-ohly-hundminister

Foto: Svenska Dagbladet

Lars Ohly - hundminister?!

Lars Ohly - hundminister?!

Mats Odell vs Fredrik Steen: Debatt: Bör kamphundar förbjudas?


TV 4 Nyhetsmorgon idag ! Mats Odell vs Fredrik Steen:

Debatt: Bör kamphundar förbjudas?

Se inslaget här:

http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=1042211

%d bloggare gillar detta: