Arkiv

Posts Tagged ‘Pitbull’

Playgroups for shelter dogs- this is the future


Here is a (relatively) new video once again featuring our playgroup program at KCPP. I really think the 5 minute video is great at showing the staff at KCPP and how playgroups help the dogs at the shelter, as well as help our staff to better match dogs with adopters.

Playgroups are a program that are now being implemented my many of the leading shelters across the country, and I’m proud of the KCPP team for being a part of this group of shelters

Elle The Pit Bull Named 2013 Hero Dog By American Humane Association


The Huffington Post

 

Elle earned the award for her work as a therapy dog in Roanoke Rapids, N.C., where she helps children learn dog safety and helps people overcome their fear of dogs. She participates in a therapy dog reading program called ”Tail Wagging Tales” which was started by her owner, Leah Brewer.

“The point of the award show is to celebrate these dogs who really work and perform service to humans,” Dr. Robin Ganzert, president and CEO of the American Humane Association, told TODAY.com.

The AHA is also hoping that Elle’s win will help curb misconceptions about pit bulls.

“The dog community is trying to grapple with issues around what to do with breeds that have some bad reputations,“ Ganzert told TODAY. “This is a fantastic awakening to see a pit bull win.”

At Saturday’s award ceremony in Los Angeles, Elle was given star treatment after more than 1 million public votes and a panel of animal activists and celebrity judges named her the winner.

2013 Hero Dog Awards Winner Elle shares her amazing journey!

Kategorier:APBT, Pitbull, Rasförbud Etiketter:, ,

Most Aggressive Breeds


Publicerad den 19 jun 2013

In a Dog Whisperer poll, many (10.000) viewers voted for what they thought were the most aggressive breeds, and pit bulls lead the pack.

Cesar Millan: his dog, and his critics

From one of the executive producers of Dog Whisperer and also Cesar’s co-author on all his books:
Thank you for this fair and balanced (really!) view of Cesar and his work.
There are a million things I could write about the blog and the comments, but here are a few off the top of my head:

1) ”Cesar’s Patented Methods” – News flash. There aren’t any. Any regular watchers of the show know that Cesar comes in and evaluates a case and then decides on the methods from there. There have been nearly 350 different cases shot for Dog Whisperer. There are a range of different methods. A recent episode, ”Fearful Sissy,” used what one of animal training/operant conditioning’s most venerated professionals has described as a brilliant combination of operant and respondent conditioning, in a rehab that took nearly a year all in all. (Cesar wouldn’t have used those terms; he’s not a scientist.) His motto is, ”The least force possible.” It is true that over the years his repetoire has expanded. There are a number of reasons for this – experience, trial and error, exposure to other professionals and their methods, and simply Cesar’s openness and willingness to grow. Anyone who says ”Cesar’s methods are all wrong” hasn’t been watching the show, since that would effectively nix ALL methods of training and behavioral rehab.

2) Regular viewers will also know that Cesar uses positive reinforcement. A LOT. He doesn’t use a clicker (though we have included clicker trainers in two separate episodes and there will be more.) He sometimes uses treats. But clickers and treats don’t equal positive reinforcement. Positive reinforcement can mean a toy, a game, a walk, a ”Good Boy,” affection, or simply sending a dog really good vibes. They get it.

3) Whoever posted that Cesar’s so-called ”methods” are quick TV fixes and ”don’t withstand the test of time” hasn’t been watching the follow-ups, and hasn’t seen our in-house statistics. We follow up with nearly everybody from the show, since season one. We estimate an 80%+ success rate in all. If we were to measure the success rate amongst people who really DID follow up with exercise, discipline affection and consistent leadership, I’m sure the percentage would be even higher. It’s beautiful to re-connect with the people from the stories and see the amazing changes they have made in their lives, simply by taking responsibility for the way they communicate with their dogs.

4) I’ve seen Cesar work with a lot of dogs and never seen him ”intimidate” one. Sorry, but ”intimidate” is a human term, complete with human pejorative semantic baggage. I’ve seen him ”dominate” in order to get a message across, but it stands to reason that a dog would try to avoid someone that intimidated him. Dogs across the board are crazy about Cesar. We all are insanely jealous of how attracted dogs are to him. Tina Madden, owner of NuNu from the first episode of Dog Whisperer (NuNu was a long-term fix!), used to work at the Dog Psychology Center and describes feeding the pack fresh meat and watching them all actually leave the meat when Cesar arrived, to greet him and play with him. They chose Cesar over meat. HE was their positive reinforcement.

And finally, many thanks for all the condolences about and warm memories of Daddy. We all miss him. He had a great life, however, and his legacy lives on…even in shows that haven’t aired yet. He was helping troubled dogs with his very presence, right up until the end.

Melissa Jo Peltier

Posted by: Melissa Jo Peltier | March 05, 2010 at 11:41 AM

Vad är fel med den Danska hundlagen… ”fint folk och deras hundar”


Hvad er op og ned på hundelovsdiskussionen?

Af Vibeke Knudsen, Dansk Kennel Klub.

 Hundeloven skal til serviceeftersyn her i 2013. DKK oplever ikke, at danske hundefolk ønsker at åbne døren for pitbulls og andre papirløse hunde med risiko for pitbull-islæt. Til gengæld er det vigtigt at få ændret bestemmelserne for, hvornår politiet kan lade andre hunde aflive.

 Begrebsforvirring

Sagen om schæferhunden Thor har fyldt i medierne, men mange af indslagene har foretaget sammenblanding af nogle principielt helt forskellige problemstillinger. Ud over historien om schæferhunden Thor og familiehunden Anton brugte TV2 således bl.a. et klip fra maj 2011, hvor en grædende dyrlæge, Jette Marqvorsen, havde påtaget sig opgaven med at aflive to kuld ulovlige hvalpe. Vi har også fået præsenteret et klip, hvor en åbenlyst ulovlig hund var blevet ”reddet” af et internat, men imidlertid efterfølgende måtte aflives, fordi videreformidling af de ulovlige hunde er en overtrædelse af loven. Alt sammen blev – i én pærevælling – brugt til at illustrere både lovens og politiets urimeligheder.

 Hold tungen lige i munden

Derfor er der brug for, at alle – incl. politikere og journalister – gør sig klart, hvad man taler om.

Nogle hunde/hvalpe bliver aflivet, fordi de tilhører forbudte racer/blandinger. Hvis man genser hele det oprindelige indslag fra maj 2011 med dyrlæge Jette Marqvorsen, vil man se, at hun i denne kategori af sager – korrekt efter DKK’s opfattelse – ikke retter sin kritik mod loven eller politiet, men mod de personer, som for at tjene penge fortsætter med at opdrætte de ulovlige hunde.

Noget tilsvarende gælder hunden fra internatsklippet. Hunden er forbudt efter loven og må ikke overdrages, derfor skal politiet sørge for, at den bliver aflivet.

Her er loven forholdsvis enkel. Hvis man overholder den og lader være med at opdrætte eller anskaffe en ulovlig hund, så opstår denne type af sager ikke.

Andre hunde bliver aflivet, ikke fordi de er forbudt, men fordi de har været gerningshunde i en konkret bidepisode. Her er sagen mere kompliceret, og DKK har tidligere (HUNDEN nr. 10/2011) gennemgået nogle konkrete eksempler.

 Thorsagen

Schæferhunden Thor havde i september 2012 – angiveligt efter at være blevet forskrækket over en mindre hund, som sprang frem under en container – bidt den anden hund. Umiddelbart så biddet ikke så slemt ud og parterne gik hver til sit, men dagen efter måtte den mindre hund til dyrlægen og have såret renset op og syet med et enkelt sting.

På den baggrund mente politiet nu, at Thor skulle aflives, fordi loven definerer skambidning ved, at offeret skal sys hos dyrlægen.

Denne sag afslører to problemer, dels lovens definition af skambidning, dels politiets brug af loven i den konkrete sag. Lad os begynde med det sidste.

 Politiets håndtering

I lovens § 6, stk. 5 står der: Hvis en hund ved et overfald (redaktionens understregning) har skambidt et menneske eller en anden hund, skal politidirektøren lade hunden aflive. I sagen om Thor er der ikke tale om, at Thor har overfaldet en anden hund. Han er blevet forskrækket og har bidt fra sig. Det er noget andet. Derfor er det ikke § 6, stk. 5, der skal anvendes. I stedet skal man anvende § 6, stk. 2 (se boks).

Der foreligger en afgørelse fra retten i 2011 i en sag med mange paralleller. Her blev det fastslået, at hunden Django ikke skulle have været krævet aflivet, fordi han havde bidt fra sig, da en løs hund på voldsom vis løb hen til ham.

På baggrund af disse forhold rettede DKK sammen med Dyrenes Beskyttelse – inden Thor blev ”kidnappet” – henvendelse til Nordsjællands Politi med en opfordring til at revurdere sagen, som vi simpelthen opfatter som udtryk for fejlagtig sagsbehandling. Ved redaktionens slutning har vi endnu ikke modtaget svar på de to store foreningers henvendelse. Men vi agter ikke at lade sagen falde. Vi mener, at politiet i denne sag hverken har fulgt lovens ånd eller lovens bogstav.

 Hvornår er der tale om et overfald?

Forløbet i Thorsagen illustrerer tydeligt, at der ved den igangværende revision af loven bliver brug for at få præciseret og nuanceret, hvornår der er tale om et overfald, hvornår der er tale om to hunde, der ”siger noget til hovedet af hinanden” og hvornår der er tale om en hund, der hakker ud i forskrækkelse eller selvforsvar. Nogle situationer kan formodentlig beskrives objektivt og håndteres af politiet (f.eks. hvis offerhunden er i snor og overfaldes af en løsgående/løsreven gerningshund).

Men en række situationer kræver – efter DKK’s klare opfattelse – involvering af en hundesagkyndig til vurdering af selve forløbet (f.eks. hvis gerningshunden er i snor og bider en løsgående hund, som løber hen til den, eller hvis begge hunde er løse). På baggrund af en vurdering af forløbet kan den sagkyndige evt. kræve gerningshunden ind til testning mhp. at vurdere, om der bør træffes nogle af de foranstaltninger, som § 6, stk. 2 giver mulighed for. Men i alle sådanne sager må man som hundeejer ikke bare være overladt til en ren politimæssig vurdering. Det skaber alt for stor utryghed hos ejere af helt almindelige hunde.

 ————

 BOKS

Hundelovens § 6, Stk. 2.

Hvis en hund har forvoldt skade på et menneske eller anden væsentlig skade, hvis hundens eller besidderens adfærd er af en sådan karakter, at den er egnet til at skabe frygt i sine omgivelser, eller hvis der i øvrigt er grundlag for at antage, at den pågældende hund kan være farlig for sine omgivelser, kan politidirektøren

1) give besidderen pålæg om, at den ejendom, hvor hunden holdes, skal være indhegnet af et hegn på op til 1,8 meter i højden, der skal være forsynet med en sluselåge,

2) give besidderen pålæg om, at hunden kun må luftes af besidderen eller af andre navngivne personer over 18 år og ikke må luftes sammen med andre hunde,

3) give besidderen pålæg om, at hunden, når den ikke holdes indelukket, skal føres i bånd, herunder pålæg om, at hunden skal føres i et bånd, der højst er 2 m langt, eller skal være forsynet med forsvarlig, lukket mundkurv eller begge dele, eller

4) træffe afgørelse om at lade hunden aflive.

Hundelovens §6, stk. 5

Hvis en hund ved et overfald har skambidt et menneske eller en anden hund, skal politidirektøren lade hunde aflive.

 ————-

 Hvornår er der tale om skambidning?

Som loven ser ud i dag, er definitionen af skambidning ikke god nok. Juristerne, som har forfattet bemærkningerne til loven, har forsøgt at beskrive noget, som nemt kunne måles: Hvis offeret har behov for at blive syet, så er det skambidning.

Men en sådan forenklet fremstilling duer ikke. Den rammer hunde, som har afgivet et enkelt overfladisk bid eller ”hak”, hvor såret efterfølgende kræver dræn og syning, hvilket hundebid meget let kommer til. Det er situationer, som nemt kan opstå mellem helt almindelige hunde – måske endda i leg. Til gengæld har der været et grotesk eksempel på, at en hund, som overfaldt en lille hund og knækkede nakken på den i en enkelt voldsom rusketur, blev frikendt, fordi der ikke var bidt hul i den døde hund!

Dansk Kennel Klub har allerede tilbage i september 2010 gjort indsigelser over for Rigspolitiet og Justitsministeriet (som den gang var ansvarlig for lovområdet) mod definitionen af skambidning. Det gjorde vi sammen med Den Danske Dyrlægeforenings repræsentant i den tidligere justitsministers hundeudvalg, som samtidig er en af politiets sagkyndige. Man kan læse indsigelsen og forslag til ændring på www.dkk.dk. Skriv bestemmelser om skambidning i søgefeltet.

 Husk baggrunden

Som en gammel redaktør på HUNDEN en gang udtrykte det, så er mands minde ca. 14 dage. Med det mente hun, at mange – medier og enkeltpersoner – er tilbøjelige til at lade sig rive med af en øjeblikkelig stemning.

Her vil DKK gerne erindre om, hvad det var, som førte frem til, at politikerne tog hundeloven op til revision i 2010. Fra ca. 2000 og frem – accelererende fra ca. 2005 – modtog DKK og lokale medier oftere og oftere meddelelser om hunde, som var blevet overfaldet og skambidt eller bidt ihjel af hunde af pitbulltype (også betegnet kamphunde eller muskelhunde, men lad ordkløveriet fare, de fleste ved godt, hvad der menes). I mange sager foretog politiet sig absolut intet, og gerningshunden kunne fortsætte sin fremfærd over for andre hunde og sprede skræk og rædsel i kvarteret.

I 2003 var der – på DKK’s foranledning – foretaget en ændring af hundeloven, så politiet kunne gribe præventivt ind over for en hund, som blev vurderet som farlig. Den mulighed blev aldrig anvendt – muligvis af ressourcemæssige årsager, fordi sagerne blev vurderet som tunge at løfte bevismæssigt. Vi havde håbet på, at det var muligt at løse problemerne på individplan. Det gik desværre ikke. Derfor stillede bl.a. DKK, men også andre, krav om at der måtte ske noget.

 

Dét, der skulle gøres noget ved, var ikke hundebid i almindelighed, hvoraf den altovervejende del foregår i private hjem med kendt gerningshund. Det kan ikke løses gennem lovgivning. Dét lovgivningen kan og skal forsøge at regulere, er først og fremmest hundes overfald på mennesker og på andre hunde i det offentlige rum eller på offerets egen bopæl.

 

På den baggrund foreslog DKK med opbakning fra DcH (Danmarks civile Hundeførerforening), som var de to repræsentanter i den daværende justitsministers hundeudvalg med praktisk hundekendskab, at der blev indført krav om, at alle hunde, der lignede pitbulls/kamphunde/muskelhunde, skulle føres i snor og bære mundkurv, når de ikke var sikkert hegnet inde på egen matrikel. For noget skulle der gøres.

Juristerne i departementet, hos Rigsadvokaten og hos Rigspolitiet vurderede, at den model ikke var praktisk gennemførlig og et flertal i Folketinget valgte som bekendt herefter en model med forbud mod en række racer og blandinger, hvori disse racer indgik.

Man skal hæfte sig ved, at det samlede udvalg, som – ud over embedsmændene – også omfattede Dyreværnsrådet, Dyrenes Beskyttelse og Den Danske Dyrlægeforening, var enige om, at både DKK’s/DcH’s forslag og forbudsmodellen ville kræve anvendelse af den såkaldt omvendte bevisbyrde. Der var også enighed om, at krav om kørekort etc. kunne være udmærkede af andre årsager, men at de ikke ville løse problemerne med pitbulltypernes overfald i det offentlige rum.

 Racer/typer med særlige egenskaber

Hunderacer og -typer er ikke ens. Vi mennesker har gennem århundreder avlet bestemte hundetyper for at opnå bestemte egenskaber. En border collie kan hyrde får. En beagle kan følge et spor. En engelsk setter kan tage stand for en fasan. En foxterrier eller en dansk/svensk gårdhund kan slå mus og rotter ihjel. Vi har nemlig fremavlet nogle funktionelle egenskaber, som er ”genetisk indbygget” i racen. Egenskaberne er ikke lige udtalte hos alle individer i racen. Nogle af egenskaberne kan man yderligere udvikle gennem træning, men de ligger indlejret i hunden – også selv om man ikke træner den.

Mange steder i verden finder mennesker det desværre interessant at se på hundekampe. Derfor er der også fremavlet racer/typer, som er gode og effektive, når det gælder om at udradere en anden hund. Det drejer sig om pitbulls og diverse blandinger, hvor pitbulls indgår (pit = ”ring” ligesom i boksning, hvor organiserede kampe finder sted). Ligesom foxterrieren eller gårdhunden slår rotter ihjel uden at være trænet til det eller kommanderet til det, gør pitbullen det samme med andre hunde og hunden skelner ikke selvfølgelig ikke mellem, hvornår den er ”på arbejde”, og hvornår den bare smutter ud af haven.

Disse hunde mener DKK ikke, at vi har plads til i samfundet.

 —————

 BOKS

Pitbulls

Karakteristisk for disse hunde er

  • at de retter deres byttedrift (ikke aggression) mod artsfæller dvs. andre hunde. Der er altså ikke tale om aggression, som hos almindelige hunde har til formål at skræmme en modstander væk fra hvalpe, tæver, føde eller revir, og som typisk stopper, så snart modstanderen overgiver sig eller flygter, men om en form for fremavlet, fejlrettet byttedrift.
  • at de ikke varsler overfald
  • at de ikke respekterer en overgivelse fra offeret
  • at de bliver opildnede af smerte

 

Gennem denne video får man et indblik i disse hundes adfærd. Ligesom hos en ”tændt” rottehund kan man i flere af klippene se pitbullen logre, fordi den er i gang med det, den er god til. Der advares mod barske videoklip.

————–

Den mest bitande hunden i Danmark är schäfern, som är ansvarig för en tredjedel av de totalt 5000 hundbett, som varje år registreras i Danmark

————-

German Shepherd attacks its owner

————-

————-

BOKS

Bidstatistik

Man siger, der findes tre slags løgne: hvide løgne, sorte løgne og statistik. Når man kan høre eller læse, at golden retrievere, gravhunde og schæferhunde ligger øverst i bidstatistikken, skal man lige holde ørerne stive.

I opgørelserne skal man vide, hvor mange hunde, der findes af den pågældende race/type. Hvis der findes 5 gange så mange golden retrievere som samojedhunde, så vil der også – alt andet lige – være 5 gange som mange golden retriever bidepisoder. Det forhold er der ikke taget højde for i eksisterende opgørelser.

Og så skal man naturligvis kende omstændighederne.

Ved bid/overfald på mennesker: Er skadelidte en person (barn/kammerat/voksen), som hunden kender, men som måske har fået et ”hak”, fordi de ikke har respekteret hundens grænser? Er det en kondiløber, som bliver bidt i buksebenet og har fået en rift? Eller er det en fremmed, som udsættes for et egentligt overfald?

Ved bid/overfald på andre hunde: Har der været forudgående kontakt (leg/hilsen), eller var der tale om et uprovokeret overfald? Var gerningshunden hhv. offerhunden i snor ved overfaldet?

 

DKK har gennem de seneste 10-12 år opfordret Justitsministeriets departement, Rigspolitiet og Politimesterforeningen til at sørge for at samle alle hundesager i ét samlet register hos politiet. Hvis det var sket, så havde man haft kendskab til de sager, som det giver mening at medtælle, nemlig sager, som var foregået i det offentlige rum (eller sågar i ofrenes egne haver) og som var blevet politianmeldt.

Det overblik havde man ikke, da loven blev til i 2010. Oplysninger om hunde, der var blevet overfaldet og skambidt eller bidt ihjel fandtes slet ikke – og det var ellers her, DKK oplevede de store ændringer op gennem årtiet.

Skadestuestatistik skelner ikke mellem – på den ene side – den altovervejende del af skader, hvor offeret er blevet bidt af familiens eller vennernes hund, eller skader hvor en af politiets tjenestehunde har bidt en fodboldbølle, mens den var på arbejde og – på den anden side – det, folk frygter og som loven skal regulere: skader, hvor man selv eller ens hund bliver overfaldet og skam- eller ihjelbidt af en fremmed hund.

Derfor kan man heller ikke forvente at kunne basere en lovrevision på statistik, da der ikke kan foretages en meningsfuld før-og-efter optælling af det, som vi ønsker at regulere: overfald med skambidning/ihjelbidning i det offentlige rum. Man er nødt til at indtænke faglig viden om hundes adfærd og man er nødt til at tage hensyn til tryghedsfølelsen – så subjektiv den end måtte være – hos både hundeejere og den øvrige befolkning.

 —————–

 Hvad nu?

Fra 2012 har lovgivning vedr. dyr været lagt ind under Fødevareministeren. DKK vil naturligvis gøre alt, hvad vi kan for at få justeret lovgivningen, så den kommer til at fungere efter sin hensigt: Mennesker med almindelige, velfungerende hunde med naturlig adfærd skal kunne færdes med dem under behørigt ansvar over for omgivelserne. Sker der et uheld, hvor en hund anmeldes for at have bidt en anden hund, skal der involveres en sagkyndig i vurdering af situationen mellem de to hunde, hvis begge hunde har været løse eller hvis gerningshunden har været i snor.

 Hvad angår pitbulls og racer/typer/blandinger med pitbull-islæt (som bandog og amerikansk bulldog), så bør forbuddet mod disse hunde opretholdes.

Det er fortsat af afgørende betydning, at det er hundeejeren, som har bevisbyrden og som skal dokumentere, at han/hendes hund ikke er en sådan forbudt hund.

Den omvendte bevisbyrde skal udvides til at gælde hunde født før 17. marts 2010, som ejerne fik lov til at beholde, hvis de føres i snor og bærer mundkurv. Ellers bliver opgaven med at give disse snor- og mundkurvspålæg urimeligt vanskelig for politiet. Det kan vi se afspejlet i, at der i visse kvarterer stadig ses mange pitbull-lignende hunde uden snor og mundkurv til stor utryghed for omgivelserne.

Et par racer på forbudslisten har en oprindelig baggrund som kamphunde og/eller kan forveksles med pitbulltyper, men har gennem generationer været avlet som familiehunde/til andre formål. Sådanne hunde – men kun med kendte aner dokumenteret gennem en DKK-stambog og avlet udelukkende på mentaltestede/-godkendte forældredyr – kan gøres tilladt på særlige vilkår. De skal føres i snor og bære mundkurv og deres have skal være hegnet sikkert ind. Denne model vil medføre to ting: 1) at de mange snydere, som gennem årene har belastet racen amerikansk staffordshire terrier (amstaff) ved at betegne deres pitbulls som amstaffs, fremover ikke får den mulighed, fordi de skal kunne fremvise en stambog med dokumentation for hundens aner og 2) at omgivelserne ikke skal føle sig utrygge på, om der er tale om en ulovlig hund eller en ægte amerikansk staffordshire terrier, når de møder en sådan hund.

Forbud mod øvrige FCI anerkendte racer skal ophæves.

—————–

BOKS

Afklaring af begrebet overfald – sagkyndige skal vurdere episoderne.

Præcisering og justering af begrebet skambidning.

Opretholdelse af forbud mod pitbulls og pitbull-lignende eller -iblandede hunde (herunder amerikansk bulldog og bandogs).

Ophævelse af forbud mod visse racer FCI-anerkendte racer (amerikansk staffordshire terrier og dogo argentino) på særlige vilkår (DKK-stambog, mentaltestede forældredyr, snor, mundkurv, sikker indhegning).

Ophævelse af forbud mod øvrige FCI-anerkendte og FCI-stambogsførte racer.

————

”Fint folk” deras hundar rör vi inte . Även om de biter.

Danmark-

Moral och känslor

Det Danska rasförbuden är som väntat en flopp!

Danmark: Statistik -Två år med rasförbud:

Danmark: Statistik -Ett år före förbudet & ett år efter:

Norge: Reell mulighet for endring av Hundeloven på trappene -At loven rammer urettferdig er også politikere enige om.

England: “Deal with the deed not the breed”  The Kennel Club is campaigning for the overhaul of existing dangerous dogs legislation. This Act has led to thousands of dogs every year kept in kennels for many years or euthanased simply because of their breed or type.

420822_318204431555859_1572454702_n

Dog Bite Risk and Prevention: The Role of Breed


This information has been prepared as a service by the American Veterinary Medical Association’s Animal Welfare Division: PDF version

BREEDS IMPLICATED IN SERIOUS BITE INJURIES, CONTROLLED STUDIES, AGGRESSIVE BREEDS, PIT BULL TYPES, BREED BANS,

National Animal Control Association Guideline Statement:

Dangerous and/or vicious animals should be labeled as such as a result of their actions or behavior and not because of their breed.

Image

Här avlivas misshandlade Prinsessan. Se hennes sista timme i livet.


Här avlivas misshandlade Prinsessan. När en civil tjänsteman i sommar räddade muskelhunden prinsessan från ägarens brutala misshandel var det förmodligen för att hunden skulle leva ett fridfullt hundliv utan slag och sparkar. Så blev det inte! Prinsessans räddning kostade henne livet, även trots att hon aldrig bitit människor eller andra djur. Mer än 1400 hundar har avlivats pga av sitt utseende i Danmark sedan lagen infördes 2010.

This is the story of the Princess. The Princess was saved from abuse only to be put down.
The abuser now has a new dog.

The Princess was delivered to Dyrevaernet, an animal protections organization in Denmark, by a police woman dressed in civilian clothes. She had witnessed The Princess being abused by her owner and immediately confiscated the poor dog.

The Princess was the sweetest and most loving dog. But due to the Danish legislation in regards to breeds, The Princess was declared illegal and sentenced to be put down. Dyrevaernet tried everything, but all attempts were rejected.

We must bring the Danish legislation in regards to illegal breeds into focus.
The ones causing the problems are not the dogs. It’s the owners.
We must speak out for all dogs being put to sleep due to the insane legislation. The dogs can’t.

Veterinarian euthanized 19 puppies and breaks down (VIDEO)

Veterinär avlivar 19 valpar och bryter ihop (VIDEO)

Tell us why

This video is dedicated to all the innocent dogs that is no longer with us, because of the Danish dog Act of 2010.

Beyond the Myth – BBC Dog fighting undercover – Off The Chain – Out of the Pit – Pit Bulls Documentary


FOX Files – Blaming Pit Bulls Breeds Bad Laws

The tide’s turning against`Breed Specific Legislation’also known as BSL. February 6, 2013
Many governments are now changing laws to look at dangerous dogs in general, irrespective of breed.

Documentary calld ”Beyond the Myth” that takes a candid look at the public bias that surrounds ”pit-bull type” dogs.

Beyond the Myth trailer

Off The Chain part 1-6  and Out of the Pit: Dog Fighting in Chicago part 7  (avsnitt 1-7)

”Out of the Pit” is the most comprehensive documentary about dog fighting ever produced. The film details the history of dog fighting, the three levels of dog dog fighting in the U.S. and the impact it is having in the streets of Chicago. The film also explores how the criminal justice system is handling the problem, the impact on children and what ultimately happens to dogs involved in this activity.
The film is the winner of the 2004 Genesis Award for best local PBS documentary.

Pit Bulls – Documentary – Part 1

Part 2

Part 3

Part 4

Part 5

Part 6

BBC Documentary Dog fighting undercover

 


The Calgary Model.
Bill Bruce, Director of Calgary Animal and Bylaw Services attacks the problem head-on.

-You, as a pet owner are 100 percent responsible.

-We don’t punish breeds, we punish behavior. The bottom line is, we believe all dogs are capable of biting.

Calgary, when it comes to animal control, is the envy of the continent.
-Calgary Sun

In North America we do not have a problem with pet overpopulation, stray animals, nuisance or vicious animals – we have a problem with responsible pet ownership. Virtually every animal that ends up in a shelter or on the street is there because a human relationship failed them…It’s always the animal that pays in the end.

Bill BruceBill Bruce, Director of Calgary Animal and Bylaw Services attacks the problem head-on with a three-pronged approach to responsible pet ownership, incorporating licensing, public education and enforcement, with supporting agencies all working together to achieve the same goals.

As long as owners license their pets, have them spayed or neutered, take proper care of them and ensure they don’t show signs of aggression, such as charging or excessive barking, they won’t have to deal with Bill.

His mission is ”To encourage a safe, healthy, vibrant community for people and pets through the development, education…

Visa originalinlägg 979 fler ord

Polisens utvärdering av farliga hundar



Polisens utvärdering av farliga hundar

Polisens utvärdering av farliga hundar enligt lag (2007:1150)

Polisens utvärdering av farliga hundar enligt lag (2007:1150)

Hundar avlivas snabbt med ny tillsynslag, lag (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter.

Det går snabbt när polisen avlivar hundar som omhändertagits enligt den nya tillsynslagen. Så snabbt att rättssäkerheten hotas, enligt jurister. Vår granskning visar att bedömningarna varierar kraftigt. Vissa hundar avlivas efter en incident, andra ges flera chanser att bättra sig. 
Hur själva testet ska vara utformat är däremot upp till enskild besiktningsman att bestämma.
Dock verkar detta inte vara tillräckligt för att säkerställa kvaliteten på de besiktningar som görs idag. För att öka kvaliteten bör man se över de tre kategorierna validitet, tillförlitlighet och genomförbarhet samt försöka att i större utsträckning standardisera utvärderingens utformning.
http://stud.epsilon.slu.se/3069/1/westerlund_j_110720.pdf

Lennart Wetterholm, före detta chef för Försvarets hundtjänstcentrum, anser att polisens mentaltester kan vara missvisande av flera skäl.
–De är framförallt konstruerade för att ta fram lämpliga polishundar. Man får dessutom olika resultat beroende på förare. Hur hunden reagerar beror på om den upplever att den behöver försvara sin förare i en hotsituation. Det går att förändra beteenden. Man kan bygga upp en hunds självförtroende igen, säger han. http://www.sydsvenskan.se/sverige/hundar-avlivas-snabbt-med-ny-tillsynslag/

Polisen i tex Umeå anser att Rasen Amstaff har mentala brister…!

BPH Beteende och personlighets beskrivning av hund. Utvärdering & Kvalitetssäkring 31 Jan 2011. I fråga om rasskillnader så framstår American Staffordshire terrier jämfört med de övriga fyra raserna som sociala, trygga, orädda, nyfikna och lekintresserade. Hela rapporten (422 sidor) finns här som PDF
det finns en sammanfattande del på lite mer än 30 sidor (sid. 1-34) och en ännu kortare inledande sammanfattning på endast 2 sidor.

http://www.svartbergs.se/pdf/BPH_Utvardering%20_Kvalitetssakring_2010.pdf

Om Beteendebeskrivning (BPH) http://kennet.skk.se/skk/?id=1088&sprak=sv

Exempel på hur olika lotten faller hos myndigheten
Liten hund ihjälbiten av stor hund 2012-04-03
En lösspringande schäfer bet ihjäl en dvärgschnauzer.
http://www.molndalsposten.se/liten-hund-ihjalbiten-av-stor-hund

Polisen citat “En tragisk olyckshändelse” 2012-04-27
En kopplad American staffordshire terrier, bet ihjäl en dvärgschnauzer.
http://www.nwt.se/karlstad/article1097118.ece

Vilken av hundarna blev omhändertagen ?  American staffordshire terriern omhändertogs!
Svaret finns här: http://www.nwt.se/karlstad/article1100856.ece

Häxjakten är igång!
av Anders Hallgren

För en tid sedan fick polisen ökade befogenheter att omhänderta så kallade ”farliga” hundar. Dessutom tycks de i samband med
detta också ha fått en i praktiken dömande makt som de inte är skickade att hantera. Detta strider mot hela rättsväsendets
innersta avsikter. Enskilda polismäns utlåtanden kan alltså döma en hund till döden och
som skäl uppges två stycken, för det första att hunden visat något som de tolkar som aggressivitet och för det andra att den i ett
mentaltest visat sig ha egenskaper som eventuellt skulle kunna göra den farlig för människor i framtiden.

Det finns aggressiva hundar

Visst är det viktigt att göra något för att minska risker med aggressiva hundar. Det förekommer tragiska olyckor, med barn som blir illa bitna,
även om det inte händer ofta. Detta är ytterst beklagligt och ska naturligtvis förebyggas. Men att döma hundar till döden för minsta lilla
de gör är att gå för långt. Vanligaste resultaten efter hundbett är ytliga skador och de som blivit bitna har ofta orsakat det själva, medvetet
eller omedvetet. Betten beror i de fallen inte på att hundarna skulle varit aggressiva.

Visst förstår man också de poliser som kan möta, inte bara brottslingar som kan bete sig farligt, utan även deras hundar som blivit hetsade mot folk. Poliser i dag ställs ju inför en mycket mer aggressiv kriminalitet idag än tidigare. Så det är inte undra på att de ogillar hundar som blivit tränade att vara arga. Just idag är det hundar av så kallad kamphundstyp de möter och det verkar som om många poliser generaliserat och anser alla sådana hundar som potentiellt farliga. Men det är skillnad på vanliga familjehundar och de som lever i miljöer där de missköts och kanske tränas att fungera som vapen. Det gäller oavsett ras.
Inte aggressiva mot människor
Att lära sig om olika hundraser borde vara obligatoriskt för poliser som har makt att ta hand om, bedöma och döma hundar. Är de kamphundar man avlat för kamper mot hundar, farliga mot människor? Nej, de är inte av och i sig själva farliga mot människor. Faktiskt
tvärtom, om vi ska se till avelshistoriken. Dessa hundar skulle slåss mot andra hundar i arrangerade fighter, men i övrigt var de vanliga familjehundar. Faktiskt snällare mot människor än vakthundarna på gårdarna, eftersom det var viktigt att vem som helst skulle kunna hantera dem både före och efter slagsmålen (11). Att dessa hundar idag är överrepresenterade i statistiken över hundbitna personer torde därför inte bero på ärftliga anlag på detta plan. Långt troligare är att de förekommer i bitstatistiken eftersom de hamnar i miljöer där de inte sköts på rätt sätt. Det är ju tyvärr vanligt att hundar inte motioneras och tränas socialt, speciellt om de inskaffats för att utgöra ett skydd för sina ägare och kanske också en symbol för tuffhet. En del kanske också tränas att angripa. Det är okunnigt att utgå från att de här hundarna, liksom andra
liknande, skulle vara farliga.

Många orsaker bakom aggressivitet

Det finns ett tjugotal orsaker till varför hundar kan bli aggressiva. (8). Det är främst dåliga erfarenheter, långvarig stress, hormonella
avvikelser samt inte minst smärta och sjukdom. Hundar med ryggproblem, exempelvis, är oftare aggressiva än hundar utan sådana
problem (5) och när de blivit behandlade hos kiropraktor försvinner normalt aggressiviteten. Aggressivitet skapas inte av ärftliga anlag, för det handlar ju bara om just anlag. Det måste till någon form av miljökomponent för att en hund ska bli aggressiv (9).
Aggressivitet skapas inte heller av ”dålig mentalitet”. Dels är begreppet som sådant så ovetenskapligt att det är oanvändbart. Det är inget som går att nå, som går att se eller ta på. Det går inte heller att mäta, vare sig genom blodprov eller test. De tester som finns, som man använder i syfte att kartlägga en hunds ”mentalitet” är lika obrukbara som begreppet i sig självt.

Ovetenskapligt test

Polisen använder sig av mentaltester för att ta reda på om det är något ”mentalt fel” på hundarna som gör dem aggressiva. Detta test
kan fungera på populationsnivå, där det används mest (10), men arvbarheten i de olika testinslagen är trots det låg. På individnivå
fungerar de inte alls som mätare på något genetiskt, eftersom man inte kan få fram sådana uppgifter på en individ.   Det är inte heller ”mentala egenskaper” man mäter (2), utan snarare en hunds stresstolerans vid olika påfrestningar vid ett enda tillfälle. Denna kan variera med en mängd olika omständigheter och kan därför inte säga speciellt mycket om en hunds sätt att vara. Testet mäter alltså inte det som det sägs mäta, vilket innebär att det har en låg validitet. Hög validitet är ett kriterium som används när man värderar hur bra ett test är och här faller alltså mentaltestet platt.

Testresultatet är lika utsatt för tolkningar som en väderprognos baserad på fiskfjäll. Det har dålig samstämmighet mellan testledare
och mellan testtillfällen på en och samma hund. Det innebär att det har en låg reliabilitet. Hög reliabilitet är ett annat kriterium som
används när man värderar tester inom beteendevetenskapen. Även här faller testet platt.

Förutom att mentaltester inte ens når upp till användbar standard på  individnivå, är det utsatt för en godtycklighet i tolkningarna som kan
kosta en hund livet utan att det finns minsta belägg för det. Det att hunden i testsituationerna inte visar någon aggressivitet,
men backar och blir rädd inför olika hot och provokationer. Då har hundar bedömts som ”potentiellt farliga” och man har rekommenderat
avlivning. Man resonerar som så att en rädd hund kan bli aggressiv förr eller senare, något som helt och hållet saknar belägg i undersökningar och litteratur.

Bithämningar

När man talar om aggressivitet är det viktigt att tänka på att hundar är starkt aggressionshämmade – de hör ju till en extremt fredlig art för
att de är så sociala i kombination med att de har mycket starka vapen i sina käkar. De här vapnen är till för att döda bytesdjur med och är
därför mentalt reglerade genom bithämningar från att användas i sociala sammanhang, där även människor ingår. De vanligaste skadorna på såväl hundar som människor från ”aggressiva” hundar är lindriga, som tidigare påpekats.

För att kunna säga att en hund har bitit en människa i ett utbrott av aggression, måste man kunna se skador från minst fyra tänder,
nämligen över- och underkäkens fyra hörntänder. Annars är det bara en markering eller ett nafsande. Det ligger i hundens natur att
förmedla vad den känner. Känner den obehag kan den exempelvis morra eller markera ett bett i luften. Det är normalt och ingår i
hundens språk (6) och inget som säger att en hund skulle vara aggressiv.

Avlivning

Ofta rekommenderar handläggande polisman att en hund ska avlivas efter en incident, speciellt om hunden är av kamphundstyp. Detta trots
att lagen föreskriver att en hund inte ens ska omhändertas om det kan anses tillräckligt med till exempel koppelpåbud eller
munkorgsföreläggande för att förebygga framtida risker. Rekommendationen att avliva underbyggs av rader med argument, varav de allra flesta är ihåliga och mest bara termer som ska framstå som underbyggda. ”Hunden har en dålig dådkraft och det i kombination med stark social kamplust kan bli farligt” – ett påstående som inte säger ett skvatt om hunden.

Ofta får man ett intryck av att man från polismyndighetens sida vill avliva hunden och det så snabbt som möjligt, som i fallet med hunden
Storm i Sala (1) som avlivades långt innan tiden för invändningar hade gått ut, utan att ägarna hade informerats om att så kunde ske. Detta
är ett klart tjänstefel från polisens sida. Den hunden hade inte ens bitit någon. Utsagor och vittnesmål till fördel för hundarna tas inte med i
rapporteringar och skador på bitna personer förstoras och överdrivs.

Orsakerna till de snabba avlivningarna kan man ju bara spekulera om, men jag kan inte freda mig mot misstanken att de utgör ett skydd för
egen prestige och en medvetenhet om att fallen är dåligt underbyggda och att testresultat har tolkats till hundarnas nackdel.

Är en hund väl avlivad vill vanligtvis hundägaren, efter den chockupplevelsen, inte rota i smärtan efter att ha mist sin hund – det går ju ändå inte att få den tillbaka. Dessutom är det svårt att bevisa eller motbevisa något med en död hund.

Hundägarens känslor för sin hund

Tillsammans med universitetet i Örebro genomförde jag en studie som klart visade att de känslor en hundägare har för sin hund i många avseenden är att likna vid de känslor en förälder har för sitt barn (3,4).

Detta innebär att polisen gör sig skyldig till en ovanligt brutal handling, ett övergrepp, när de fråntar en person dennes hund, om inte hunden
visat uppenbar och upprepad aggressivitet som inte gått att åtgärdas på annat sätt.

Avlivning är inte tänkt att vara ett förstahandsalternativ. I stället ska man först ta till mindre ingripande åtgärder, som till exempel
föreläggande om munkorg, koppeltvång och utredning samt träning av en hundpsykolog, Det här ignoreras gång på gång av såväl polis som
domstolar.

God prognos för rehabilitering

Av alla de problembeteenden hundar uppvisar, är störningar i relationen till främmande personer det som har bästa prognosen vid rehabilitering. Det är en lätt och effektiv träning och återfall är mycket sällsynta. Detta sagt med 45 års erfarenhet av problemhundar, mest
aggressiva sådana.

 Polisens befogenhet måste omprövas

Man måste å det starkaste ifrågasätta polisens befogenheter att omhänderta en hund som rapporterats för en förseelse. Detta på basis av att de saknar raskunskaper, kunskaper i etologi och hundpsykologi, saknar utbildning i problembeteenden, stöder sig på ett i sammanhanget ovetenskapligt och obrukbart mentaltest samt alltför ofta utövar sin makt på ett ytterst brutalt sätt (7).

Aldrig förr har jag hört talas om att polisen i en rättsstat har haft både den utövande makten och den dömande.

Ett stort tack till Shalini Persson och Erica Ström, Djurens Jurister, som arbetar hårt för att hjälpa de här hundarna.

Referenser
1. ”Storms berättelse” facebook-group, 2010
2. Hallgren, A. Mentaltest av hund Avhandling för Psykologexamen.
Stockholms Universitet 1972. (Också redovisad i: Hallgren, A. Hund och Människa. Bonniers, 1974)
3. Hallgren, A. ”En Jycke betyder så mycke’ ” Forskningsrapport med Örebro Universitet 1986 redovisad på Delta Society international
conference. Boston 1986

4. Hallgren, A. Hunden i Våra Hjärtan. Jycke-Tryck AB, Vagnhärad 1992; 2:a uppl.
5. Hallgren, A. Ryggproblem hos hund. Forskningsrapport. Eget förlag, 1994
6. Hallgren, A. Lexikon i Hundspråk, MB förlag, Bromma 2007

7. Hallgren, A. Bedömning av farliga hundar, inlägg på ”Adventure conference” i Stockholm 2008. Hundutbildningsgruppen, Stockholm 2008
8. Hallgren, A. Problemhund och Hundproblem. ICA, 1971 – 2008; 7:e uppl.
9. Malm, K. Aggressivitet hos hundar, K.Malm Tanke i Tryck, Skara 2005
10. Sundgren, P-E. Inlägg på ”Adventure conference” i Stockholm 2008. Hundutbildningsgruppen, Stockholm 2008
11. Westerholm, I. Muskler av stål och hjärta av guld – en rasbeskrivning av Amerikansk Pitbullterrier,  hundia.se /magazine/ (nr 2), 2010

Is there a difference?
Comparison of golden retrievers and dogs affected by breed-specific legislation regarding aggressive behavior.

Golden retrievers
American Staffordshire terriers
Bull terriers
Dobermans
Rottweilers
Staffordshire bullterriers
Dogs of the pit bull type

Conclusion:
In this research project, no significant differences in the
occurrence of aggressive behavior in inappropriate situations
were found when comparing golden retrievers and
6 dog breeds affected by legislation. Therefore, assuming
that certain dog breeds are especially dangerous and
imposing controls on them cannot be ethologically justified.
Consequently, legislation in Lower Saxony was changed, and breed lists were withdrawn.

From the Institute for Animal Welfare and Behaviour, University of Veterinary Medicine Hanover, Hanover, Germany.
http://www.fairdog.dk/elements/documents/research/comparison-of-golden-retrievers-and-bslbreeds.pdf

New Dog Bite Study : Ny Statistik om Hundbett


New Dog Bite Study

New Dog Bite Study

The Healthcare Cost &released a new statistical brief Utilization Project just  on Emergency Department visits relating to dog bites (based on #s from 2008. The study doesn’t go into a lot of detail on methodology, but it does seem to be a more comprehensive study than many that are out there.

According to their numbers, there were 316,200 emergency department visits in 2008 from dog bites.  Of those, 9,500 involved overnight stays.

*Now, note that there are 77.5 million owned dogs in the US — that means that .4% of dogs will be involved in an incident that requires an ER visit and .01% will be involved in an incident that involves an overnight stay.  So with that many owned dogs, only 1 out of 10,000 will be involved in an incident that would require a hospital stay each year.  So dogs are incredibly safe.

Also, according to the study there were more than 30 million emergency department visits a year, and nearly 3 million hospitalizations — so about 1% of all ED visits and .3% of hospitalizations are from dog bites.

Of the injuries involved in hospitalizations, 43% included skin and tissue infections, 22% open wounds to extremeties, 10.5% open wounds to the head, neck and trunk, 5.3% fractured upper limb, 2.1% tissue disease, 1.1% infective arthritis and osteomyelitis, 1.1% Septicemia, 1.1% crushing injury or other internal injury, 1.1% fractured lower limb.

The total number of of hospitalizations of 9,500 is the highest number since numbers were recorded in 1993.  And the number have been steadily increasing over that time — however, much of that is due to an increase in population — as the number of hospitalizations per 100,000 people has been pretty consistently between 2.7 and 3.0 over the past 13 years (with a peak of 3.4 in 1995).  This also doesn’t take into account the significant increase in pet ownership over the past 2 decades.

Children 5-9 were most likely to visit an emergency department, followed by children under 5 and children 10-14.

Hospitalizations were most common among older adults 65-84, 85+, followed by children under 5 and children 5-9. This makes sense as the older groups and the younger groups would be more vulnerable.

Not a lot in this study is truly earthshattering. I think most who follow this blog or the work of the NCRC will find these numbers consistent with what they already know.

I think of intrest is how the media has decided to cover this news — which only wants to focus on the increase in total dog bite cases (without context from the  increase in dogs or people):

Los Angeles Times – Man’s Best Friend?  Severe dog bite injuries have increased.

Health Leaders Media – Hospital Admissions, ED Visits for Dog Bites Surge

USA Today – Dog Bites man: Hospitalizations rise 86%

And all of the other reports to date have had similar headlines. So while they could have focused on the bites per capita remaining pretty consistent, or that dogs remain infinitely safer than almost anything else humans come in contact with (including other humans). But the dramatic fear mongering is the lead so far in all cases.

Which then leads me to our ‘friend’ Merritt Clifton’s numbers. Clifton has what he believes to be a detailed dog bite ‘study’ by breed. Clifton’s study covers dog attacks over the past 27 years – and includes 2,695 dog bites – so roughly 100 attacks per year. One hundred attacks per year represents 1% of the total hospitalizations from dog bites each year and .03% of all emergency department visits each year.

Because Clifton relies only on media reports for his ‘study’, it is not only not complete, it’s not a representative sample — because it is subject to media bias — which has shown that it would rather focus on the dramatic and fear mongering.  And Clifton buys into it hook, line and sinker.

Public officials need to focus on actual data when making policy decisions.  By doing so, they can make an actual impact on the number of hopsitalizations from dog bites vs paying lip service to it. And the data continues to show that dogs do not represent a major risk in most communities — and that the majority of the risk involves young children.  That risk can be minimized through educating parents on how to introduce dogs to young children and to never leave their children alone with dogs unsupervised. But making decisions based on actual data, and not dramatized fear-mongering is the only way to make positive steps.

Read more about this : KC DOG BLOG

New Dog Bite Study from HCUP (and some thoughts on the media coverage of it)

%d bloggare gillar detta: